Tid, fantasi och vuxna som vågar ge leken utrymme
Det är lätt att vardagen fylls av aktiviteter som måste hinnas med. Jobb, skola, förskola, fritidsintressen, mat och allt det andra som hör livet till. Ibland känns det som om vi förväntas vara på väg någonstans hela tiden.
Men barn behöver också få tid att vara långsamma. De behöver tid att upptäcka, fundera, prova och låta en lek växa fram. Tid som inte alltid behöver leda till något särskilt.
Och vi vuxna behöver påminna oss om att det inte är bortkastad tid när ingenting är planerat.
Leken behöver få ta tid
En lek börjar inte alltid direkt. Ibland behövs tid.
Titta på sakerna, flytta runt dem, fundera eller bara sitta en stund. En kartong kan bli ett hus. Några figurer kan få egna namn.
Ett bygge kan ändras flera gånger innan barnet vet vad det ska bli. Det är lätt att vi vuxna vill hjälpa till och få leken att komma igång.
”Ska vi bygga ett garage?”
”Vill du rita en bil?”
”Ska vi göra så här i stället?”
Fantasin behöver inte alltid en färdig plan. Den behöver också tid och utrymme att växa.
Att stötta är inte alltid att styra
Jag tror att vi vuxna har en viktig roll i den fria leken. Men den rollen behöver inte vara att bestämma vad som ska hända.
Vi kan finnas nära, visa intresse och hjälpa till när barnet behöver oss.
Kanske genom att fråga: ”Vad håller du på att bygga?” Och ibland genom att bara sitta bredvid och lyssna.
Det betyder inte att vi aldrig ska komma med idéer eller delta i leken. Tvärtom kan det vara väldigt värdefullt att leka tillsammans.
Men vi kan vara nyfikna på barnets idé innan vi kommer med vår egen.
Barn behöver få vara långsamma
Jag tror att många av oss känner igen känslan av att inte riktigt hinna med. Vi vill vara närvarande, lyssna och göra saker tillsammans, men vardagen fylls lätt av sådant som behöver göras.
Jag tänker att vi ibland behöver våga ge barnen mer tid att vara långsamma. Att få bygga ett torn som rasar och börja om. Att fastna i en berättelse som vi vuxna kanske inte riktigt förstår. Eller att få leka färdigt utan att hela tiden behöva avbryta för nästa aktivitet.
Det kan vara en stund på golvet, en promenad utan brådska eller en vuxen som faktiskt har tid att lyssna färdigt.
Vi behöver inte alltid skynda på det som håller på att växa fram. Ibland behöver vi bara ge det lite mer tid.
Det fanns fler vuxna omkring när jag var liten
När jag tänker tillbaka på min egen barndom upplever jag att det ofta fanns fler vuxna omkring oss barn. Det var inte bara föräldrarna. Det kunde vara mor- och farföräldrar, grannar, släktingar eller andra vuxna som fanns i närheten. Jag säger inte att allt var bättre förr. Men jag tror att det finns något värdefullt i att barn får ha flera trygga vuxna omkring sig.
Någon som har tid att lyssna.
Någon som kan visa hur man gör något.
Någon som följer med ut.
Någon som bara finns där en stund.
Kanske kan vi ibland fundera på hur vi kan hjälpas åt mer som föräldrar, mor- och farföräldrar, släktingar, vänner och andra vuxna i barnens närhet.
Barn behöver inte alltid fler aktiviteter. Ibland behöver de fler människor som har tid för dem.
Små stunder kan göra stor skillnad
Det är lätt att tänka att kvalitetstid måste vara något särskilt, en utflykt, en planerad aktivitet eller ett besök någonstans
Men kanske finns en del av de viktigaste stunderna mitt i vardagen.
När barnet får berätta färdigt om något som hänt. När vi sitter kvar en stund och ser vad bygget ska bli.
Ibland behöver vi bara ge det som redan händer lite mer tid.
Leka. Lära. Leva.
Att leka är att få upptäcka på sitt eget sätt.
Att lära är att få prova, fundera och försöka igen.
Och att leva är också att få vara tillsammans utan att alltid behöva skynda vidare.
Kanske kan vi den här veckan försöka ge både oss själva och barnen lite mer utrymme.
Lite mer tid att lyssna.
Lite mer tid att leka.
Lite mer tid att bara vara.
Små stunder som gör stor skillnad. 💙
En liten inspiration till att bygga och skapa
Ibland kan en enkel verktygslåda bli början på en helt egen lek. Med vår verktygslåda för barn får barnet möjlighet att prova olika verktyg, bygga, skruva och låta fantasin bestämma vad som ska hända härnäst.
Kanske blir det ett litet byggprojekt, kanske något helt annat. Det viktiga är inte att allt blir färdigt eller precis som vi vuxna hade tänkt, utan att barnet får upptäcka och skapa i sin egen takt.